Ågren

Forts från igår:

Morgonen därpå vaknade jag av att en solstråle sken rakt in i ögonen. Jag hade glömt att dra ner rullgardinen innan jag stöp i säng. Huvudet dunkade och gjorde att jag fick känslan av att skallbenet skulle splittras i små, små vassa skärvor. Det var närapå att jag önskade att det skulle bli så. Tanken på att dö kändes som en lätt utväg. Slippa kroppens sönderfall.

Du låg inte i sängen. Jag försökte påminna mig vad som hände igår kväll. Det gick inte. Hjärnan vägrade att arbeta. Måste ha varit något allvarligt eftersom du inte låg bredvid mig. Jag hade aldrig tidigare sovit utan dig. Måste ta mig upp. Måste kolla. Med ett stön tog jag mig upp halvliggande. Jag ramlade tillbaka ner på rygg. Illamående ilade genom magen och upp i halsen. Jag låg still en stund och stirrade i taket.

Så hörde jag dörren öppnas. Jag kikade utan att höja huvudet. Du stod på tröskeln.