Pusslet

I barndomen brukade hon betrakta och lyssna länge innan hon närmade sig någon hon inte kände.

"Karin är en försiktig general", hörde hon mamma säga. "Hon är blyg, bara."

Inom sig blev hon arg på mammas sätt att tala om henne, fast hon var närvarande i rummet. Karin såg på dem som mamma pratade med och ville ropa Jag kan ta vara på mig själv om det behövs, men hon vågade inte. Sen fattade hon ännu mindre vad mamma menade med general. Vad då general? Karin kom ihåg första gången hon träffade Inger. De var i samma ålder och mammorna sa:

"Gå nu iväg och lek med er."

Inger och hon stod och stirrade på varandra. Från var sin sida av rummet, hon med sänkt haka, Inger under lugg.  Sen minns hon inte vad som hände. Hur lång tid det tog. Nästa minnesbild var att de låg på golvet och la ett jättestort pussel. Lika koncentrerade båda två. Med ivriga fingrar letade de bitar att lägga på rätt ställe. Bägge ropade de högt när de lyckades. Karin betraktade Ingers ansikte. Hennes stora uppspärrade ögon, ansiktet som var fuktigt av ansträngningen.