Naiv

Han undrade ibland om han varit för snabb att acceptera hennes förklaring. Så likt honom. Bara godta allt hon sa. Han var alldeles för naiv. Tänk om hon ljög. Nu var det för sent att ta tillbaka det han sagt. Nu fick han leva med beslutet och tvivlet. Måste han verkligen det? Nej, så fan heller! Han skulle precis öppna munnen och kräva belägg, när hon hann före:

"Du vet, det var bara ett litet äventyr. Du vet att jag är impulsiv."

"Herregud. Har du inte lärt dig något alls av livet?"

"Jag har för mig att du har sagt", sa hon och formade läpparna  så att det såg ut som om hon bitit i något äckligt. "Om jag inte missminner mig helt och hållet, var det just det du föll för hos mig."

Hans axlar skälvde till. Han visste inte om det var av lust eller olust.

"Det var det förstås", sa han.