Det var sitt eget jämmer hon hört. Karin riste till i en
rysning som kom djupt inifrån kroppen. Att ett ljud från henne själv kunde ge
sådana obehag, som av fasa. Hon ville inte höra mer, men det gick inte att sluta
kvida. Det var en kamp mot egna krafter, en strid hon skulle förlora. Det han
sagt förändrade allt. I ett enda slag hade hela livet förändrats och deras
relation störtat rakt ner i mörkret. Nu såg hon. Telefonen låg på golvet. Hon
böjde sig ner, tog upp den och satte den till örat.
"Är du där? Vad hände?" sa han med låg röst.
Det lät väldigt livsavgörande och dramatiskt... Snyggt formulerat.
SvaraRaderaTrevlig kväll!
Dramatiskt värre. / Kalle Byx
SvaraRaderaJo dramatid i kubik ;-).
SvaraRadera