Styrka

Ahmad hade fått vänta länge på att rättegången skulle starta. Leif tänkte att han måste ha ett psyke som var vidunderligt starkt. Han ville gärna tro att han själv tålde mycket, men fick vid närmare eftertanke erkänna att han var rätt svag i själen. Visst var Ahmad stukad, men han hade inte gett upp. Leif kom ihåg hur han själv förändrades under vistelsen i häktet för tre år sen. Hur vakterna psykade, kränkte och jobbade hårt på att knäcka honom. Det var inte långt ifrån att de lyckats. Till slut fick de honom att skriva under en bekännelse som han inte riktigt kunde tyda hur den löd, eftersom den var på franska. Sen släppte de honom utan mer påföljd. Han undrade fortfarande hur det gick till.

När han såg sig själv i spegeln för första gången på flera månader märkte han hur hans hållning hade förändrats. Ryggen var böjd och ansiktet gråblekt. Han mådde illa.