Effekten

Med en grimas rev hon sönder plasthöljet som hade låst fast tomaterna. Hon skickade en ilsken tanke till leverantören att sluta upp med all jäkla onödig paketering, tog en av bifftomaterna och började skiva tunt. En oförsiktig rörelse. Hon stirrade på blodet som långsamt sipprade fram ur skråman, satte fingret till läpparna och sög upp det. Han hade inte ringt. Nu hade det gått ...  hon räknade, tre veckor. I det ögonblicket kom signalen. Hon stirrade på telefonen. Trots att hon ville kasta sig över luren väntade hon några sekunder.

"Det är Karin."

"Ledsen att jag inte har ringt. Det har varit så mycket."

"Jaha."

"Hur mår du?" sa han.

"Så där."

"Förlåt, men det här kommer nog att dra ut på tiden."

"Jag kommer", sa Karin.

"Kommer?"

"Jag har beställt biljett", sa Karin.

Det var tyst. Beskedet hade gett effekt.

"Vad? Men det går inte."

"För sent."