Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 6 augusti 2018

Hemligheten


Jag såg hur hans ena skuldra skälvde till. Han trodde nog att jag ville gråta ut mot hans axel. Så var det inte alls. Jag var enbart ilsken. Lika ilsken som den pittbullterrier som anföll mig den där söndagen för några veckor sen. Jag kom springande nerför kullen när jag fick syn på hunden. I full språng på väg rakt mot mig med öronen fladdrande och benen pekandes ut rakt från kroppen. Jag stannade tvärt. Besten hejdade sig lika abrupt, skällde som besatt. Helt förstelnad stirrade jag på hundens huggtänder. Sen rundade den mig, fortfarande gläfsande och ställde sig bakom mig.

Lika arg var jag idag. Min bästa väninna hade avslöjat min hemlighet. Nu visste han. Hur kunde hon vara så lumpen? Jag ville strypa henne. I alla fall slå till henne hårt. Knuffa henne.

Så såg jag husse komma släntrande. Han ropade lite mesigt:

"Bamse. Kom hit."

Då reagerade min svettiga hjärna.

"För helvete! Håll reda på din jävla hund!" skrek jag.

Jag som aldrig svär.

3 kommentarer:

  1. Ibland måste man helt enkelt ta till ett kraftuttryck! Situationen bara kräver det.

    Ha en bra kväll!

    SvaraRadera
  2. En del är verkligen värdelösa på att se efter sina hundar... men den ville säkert bara leka... ;) Förstår att "jag" som svär. Gillar kontrasten mellan aggressiv hund och mesig ägare, mellan "jags" ilska och vanliga beskedliga jag. Och vad är hemligheten?
    Hoppas på en fortsättning! :D

    SvaraRadera
  3. Tack Znogge och Jag Irrbloss!

    Så är det Znogge, ibland måste man. Ja, Jag Irrbloss, den reaktionen ar jag fått från hussar och mattar, att den "bara vill leka".

    Kanske en forts kommer :-).

    SvaraRadera