Det råder ingen stiltje på
frisersalongen. Aldrig. Ibland glömmer jag det och går med raska steg mot min
frisör. Jag ser fram emot en avkopplande meditativ stund. Kanske med några
frågor om hur läget är. Eventuellt klaga en aning på samhället i stort och
någon irriterande medmänniska i smått. Sen tänkte jag, i all enkelhet drar en episod från min verklighet. Något som jag tror kan roa henne och vi båda får
ett gott skratt.
Dörren är öppen. Jag hör uppståndelsen
på långt håll. Höga falsettartade kvinnoröster, gälla skratt och larmande
hårfönar som kastar ut sina ekon långt ner på gatan. Jag får en känsla av att
salongen är full av skrikande människor av kvinnligt kön som panikartat försöker
överrösta varandra. När jag kommer in räknar jag till fem. Stressen sitter i
halsen. Jag slår mig ner i angiven stol, andas djupt och med magen. Jag räknar
till tio. Sakta.
Nyklippt kliver jag en timme senare
ut på gatan. Jag andas in den ljuva luften utanför och börjar gå hemåt. Resonansen
från salongsrösterna drar bort i samma hastighet som mina steg.
Haha, precis så är det, skvaller och skitprat!
SvaraRaderaMycket bra! Känner känslan.
SvaraRaderaJag föredrar att sitta i lugn och ro. Kanske bara bläddra i en tidning...
SvaraRaderaIgenkännbart, intressanta rum frisörsalonger. Så många karaktärer och visioner på en och samma plats, oavsett tid på året och inför vad är frisören en unik samlingsplats idag. Lite som Facebook live :)
SvaraRaderaTack för kommentarer!
SvaraRaderaFacebook live? Ja bra bild!