Fönstret

Jag hade precis satt mig ner i sängen. Lutad mot några stora kuddar stirrade jag rakt ut i rummet. Min dagliga tankestund. En förändring i atmosfären störde mig, fick mig att fokusera blicken. Fönstret. Det var något med fönstret. Det var mörkt ute. I gliporna mellan persiennernas breda vita lameller såg jag en skugga. Ett fragment av en rund siluett. Jag fick en klar förnimmelse av att det var en del av ett huvud. Den mörka konturen rörde sig en aning, först åt ena hållet sen åt den andra. Som om skuggan försökte kika in. Som om någon ansträngde sig för att få syn på mig.