Tvätten hade inte hunnit torka när
åskregnet öste ut sitt ursinne över landskapet. Blommorna hukade som förskräckta
trälar och ett gäng myror verkade angelägna om att snabbt komma i skydd. De
rusade i en snörrät formation raka vägen till den stora stenen där de försvann
ur sikte. Jag vände allt ryggen och stängde dörren hårt bakom mig. Jag
satte mig i läsfåtöljen med min senaste
semesterläsning. Sjönk in i orden. En stund senare reste jag mig upp och gick
ut. En strimma sol visade sig mellan molnen och en stilla vind svepte över mitt
ansikte. På tvättställningen slokade sjöblöta kläder.
Fin beskrivning om en bit av ett liv en vanlig dag.
SvaraRaderaTacka Kraka!
RaderaEn underbar text!
SvaraRaderaTack Znogge!
Radera