Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 13 september 2016

Min faster


Jag hade en faster. Vi tyckte väldigt bra om varandra. Hon gifte sig aldrig. Ibland tog hon med sig senaste mannen hem till oss. Hon berättade aldrig hur de mötts. Jag såg aldrig att de tog i varandra. Eller pussades. Hon hade aldrig samma man med sig mer än en gång. Vid nästa visit dök hon upp med en ny. Jag kunde inte se mig mätt på henne. Hon måste ha känt sig kolossalt betraktad. Fast hon kanske gillade det.
Så vacker hon var. Alltid uppklädd i skräddarsydd dräkt eller klänning och alltid med allt, från topp till tå, uttänkt som en hel ensemble. Väska och skor ton i ton med kläderna. Nagellack och läppstift bröt av på ett genomtänkt sätt. Det var en omöjlighet för henne att utanpå en mörkblå klänning hänga på sig en brun kappa. Eller att ha pastellfärgat nagellack till blodröda läppar.
Hon hade en liten egenhet. Ordet ruggigt använde hon i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag ringde henne en gång och berättade att jag skulle flytta till Uppsala för att studera.
"Vad ruggigt", sa hon.
"Ruggigt?"
"Ja alltså, ruggigt bra."
Nu lever inte min faster längre. Jag saknar henne.

8 kommentarer:

  1. Spännande historia. Eller ruggig kanske.

    SvaraRadera
  2. Jag kan se henne framför mig, ruggigt snygg. Kul att överanvända ordet som hon gjorde. (Även jag har en moster som är totalt matchad och snygg, fortfarande vid 88 års ålder. Så jag förstår att du bara tittade när du var liten.) Tycker det är så fascinerande med människor som liksom gör konst av sig själva, rent visuellt. Intressant person.

    SvaraRadera
  3. Tack! Ja visst var det spännande! Skulle vara roligt att få träffa din moster Stanna här!

    SvaraRadera
  4. Ruggigt speciell och intressant kvinna! Lycka till med skyltjakten. Själv har jag en kvar...

    SvaraRadera
  5. Vilken intressant kvinna! Så eleganta kvinnor har vi nog inte haft i min släkt.

    SvaraRadera
  6. Tack znogge och Piedra!

    znogge: Bara en kvar? Bra jobbat!

    SvaraRadera