Kulturkollos veckoutmaning om favorittant

Det här är min favorittant:

Hon var min farfars brors fru :-). Hon är död nu sen många år. Jag tänker ofta på tant Elsa. Farfar och hans bror drev ett lantbruk tillsammans och delade på ett stort tvåfamiljshus. När min syster och jag hälsade på farfar tillbringade vi gärna mycket tid inne hos tant Elsa i hennes kök. Hon hade alltid en schal om håret, hårt åtdragen runt huvudet och med en knut i nacken. Tant Elsa var djupt troende, men alltid glad ändå. Jag skriver så, glad ändå, eftersom det var så jag tänkte som liten flicka. Att om man var religiös och medlem i Baptistkyrkan, så var man alltid allvarlig och log sällan. Men inte Tant Elsa. Hon skämtade hela tiden och skrattade hest. Hon satt aldrig ner. Alltid var hon i arbete. Med bakning av matbröd eller kanelbullar, matlagning, diskning, fönsterputsning, ge katten mat t.ex.

En gång många år senare, när hon var änka, var jag och min syster i hennes lilla lägenhet inne i stan och drack kaffe. Tant Elsa bad mig att ta ut kanelbullarna hon bakat, från kylen. Jag gjorde det och tyckte att det luktade lite underligt om bakverken. Tänkte inte vidare på det just då. När vi sen satte tänderna i bullarna spred sig en genomträngande smak av dill i gommen. Alla såg först förvånade ut. Sen brast vi ut i gapskratt och slukade de förunderligt smakande kanelbullarna. Jag tänkte att de nog måste ha legat i kylen ganska länge. Kanske ett betydelselöst minne, men för mig ger tanken på besöket hos tant Elsa varma känslor i magen.