Många år efteråt. Det
gjorde ont ändå. Förutom de första sekunderna av förnekelse, av motstånd, visste
jag att hon hade rätt. Pappa hjälpte mig att flytta. När vi var klara och alla
kartonger var på plats i nya lägenheten. Pappa och jag stod vid bilen. Vi skulle
ta farväl. Han såg på mig och sträckte fram handen. Han tog mig i hand. Som man
gör med en bekant, inte en dotter. Hon hade sett. Betraktat scenen. Min väninna, hon hade aldrig glömt.
Aj. Den gjorde ont.
SvaraRaderaSånt där är hemskt. Det sätter sina spår... Jag blir så klart nyfiken på att veta mer om den här pappan och varför han gjorde så här.
SvaraRaderajättebra!
Ibland är det skönt att det finns vittnen, som kan bekräfta ens verklighet. Först när jag läste tyckte jag också att det var bara hemskt. Sen tänkte jag på äldre generationer som inte hade så lätt för att visa ömhet och kramas. Men man känner nog som dotter vilket det är.
SvaraRaderaBra beskrivet om en isig relation som känns!
SvaraRaderaDet var en svår/stark berättelse som lämnar många frågetecken.
SvaraRaderaJa det sätter spår. Tack för respons!
SvaraRaderaÄven hos mig uppkom flera frågetecken... Man undrar.
SvaraRaderaJa även hos mig znogge.
SvaraRaderaJa, det finns många frågetecken, men det kanske är så som Stanna här, skriver, den äldre generationen vågar inte visa känslor!
SvaraRaderaJa kan vara så, Pia!
SvaraRadera