Den morgonen

Fortsätter att använda skrivpuffen för att skriva vidare i mitt manus. Idag "Skador":

 

Den morgonen satt jag som vanligt vid köksbordet och läste Dagens Nyheter samtidigt som jag sörplade i mig en kopp te. Det hördes brusande ljud från badrummet. Mamma duschade. Radion stod på. I bakgrunden hörde jag bandet Chicago lågmält spela If you leave me now. Jag nynnade och gungade sakta med i takt med låten. Den fick mig att bli sugen på att dansa tryckare. Musiken tonade bort och en röst meddelade att nu var det dags för lokala nyheter. Den entonigt behagliga rösten, helt utan dialekt, rapporterade att Curt Nicolin skulle avgå som verkställande direktör för ASEA och istället blivit utsedd till ny ordförande för SAF. Den djupt manliga stämman pratade vidare.

"En man har hittats död. Nergrävd i en park i Västerås. Mannen ska enligt uppgift vara mördad ", sa rösten.

En hund hade lyckat nosa upp och gräva fram så pass mycket att husse såg delar av, vad han trodde, kunde vara en mänsklig skalle. Skadorna var sådana att polisen genast misstänkte mord och efter obduktionen hade konstaterats att så var fallet. Polisen efterlyste personer och vittnen som trodde sig ha kännedom om mannen. Inga anhöriga hade hittills kunnat påträffas. I hans plånbok, som hittades i ena bakfickan på hans jeans, fanns ett körkort. Om det var mannens, vilket man tills vidare fick anta, var hans identitet Sorin Rotaru, 28 år gammal, hemmahörande i staden. När jag hörde namnet hade jag precis tagit en klunk te. Vätskan sprutade rakt ut över bordet och fläckade ner mammas egenhändigt hemvävda duk. Sorin! Död. Jag både hostade och reste mig upp på samma gång. Det rann te ur bägge näsborrarna. Jag snörvlade. Drog med handryggen över näsan. Måste jag ringa polisen nu? I samma ögonblick ljöd telefonens genomträngande ringsignal genom lägenheten. Med stela kliv gick jag ut i hallen och lyfte luren.

"Hos Kornströms."

"Det här är från kriminalpolisen i Västerås. Vem är det jag pratar med?"