Ursäkta

"Ursäkta, visst är det du?"

Jag hade bara legat på stranden en kort stund. Ljudet av rösten tvingade mig att öppna ögonen.  Jag satte ena handen ovanför ögonbrynen och kisade. Han såg bekant ut. Så mindes jag. Det var mannen som för tillfället bodde på hotellet. Kevin Jones hette han. Det hade jag sett i den tjocka liggaren som låg i receptionen. Tydligen var han säljare. En som reste mycket i tjänsten. Jag hade bläddrat och märkt att hans namn förekom ofta. Han var nog rätt gammal. Säkert någonstans kring fyrtio. Men ändå snygg i sin tjocka lugg och bruna ögon.

"Ursäkta, men jobbar inte du på hotellet?"

"Jo, precis."

Han satte huvudet på sned, kollade ner på mig, lät blicken svepa över min kropp och harklade sig sen.

"Ursäkta", sa han en tredje gång. "Får jag slå mig ner?"

"Javisst", sa jag trots att jag kände en viss irritation. Svårt att neka i det läget.

"Kevin", sa han och höll fram handen.

Han var klädd i en mörkblå blazer, vit skjorta och babyblå slips. Hans fullt påklädda gestalt gjorde att jag kände det som om jag satt där helt näck, trots att jag var klädd i bikini. En minimal sådan, men ändå. Helst hade jag velat ta badhandduken som jag satt på och svepa över mig.

"Jag vet."