Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 17 oktober 2016

Badet


Hon var säker på att hon skulle drunkna. Konstigt nog kände hon ingen panik. Bara ett torrt konstaterande. Jaha. Det var det, det. Samtidigt var hon irriterad på sig själv. Varför skulle hon prompt låtsas att hon kunde gå på lina? Visst var hon i själva verket övertygad om att hon skulle misslyckas? Redan innan hon klev ut på den smala spången.
Men hon gjorde det. Sträckte ut armarna rakt ut från kroppen och tog första steget. Nästan omedelbart snurrade det till i huvudet, ögonen gick i kors och hon föll handlöst. Hon hörde vilket enormt dån hennes kropps möte med vattnet framkallade. Munnen knep hon ihop så mycket hon kunde. Men näsan fylldes av insjövatten. Lukten av sjö var speciell hann hon tänka. Unken.  
När hennes huvud åter kom ovanför ytan frustade hon som en flodhäst. Efter att ha gnuggat bort töcknet i ögonen fick hon syn på alla som stod kvar på bryggan. Deras uppspärrade ögon. Ögonblicket efter brast de ut i flåsande gapflabb.  


10 kommentarer:

  1. Oh, vilken upplevelse!! skönt att hon inte drunknade, men jobbigt med resten. Och visst är det så,det där med tystnaden innan reaktionen... Snyggt!

    SvaraRadera
  2. Impad av dig på det sätt du skriver/ kram <3

    SvaraRadera
  3. Synd att man behöver bevisa saker... Mycket välformulerat! Precis så att man kan se det framför sig.

    Trevlig måndag!

    SvaraRadera
  4. Usch, känns otäckt att vara tvungen att göra något man inte gillar

    SvaraRadera
  5. Bra skrivet, och kanske lärde hon sig något ...

    SvaraRadera
  6. En modig... kanske lite korkad...kvinna :-)

    SvaraRadera
  7. Jag känner det sträva vattnet i näsan. Bra skrivet! Precis så känns det då man ska hoppa och man är rädd att missbedömma sitt mod.

    SvaraRadera
  8. Ja dumdristig kan man nog kalla handlingen :-)! Kul att läsa era kommentarer.

    SvaraRadera