Hon frös

Fortsättning från igår 2015-01-28:

Rysningar jagade genom min kropp. Jag måste få av mig mina dyngsura kläder och ta en het dusch. Redan nu upplevde jag hur skönt det skulle bli att hårt och bestämt frottera min nakna kropp varm och torr. Jag dröjde med svaret.

”Du? Är du kvar?”

”Ja.”

Jag reste mig upp, drog ner blixtlåset på jackan, tog av mig och slängde den på golvet.

”Ska vi ses?”

Av med skorna. Det gick trögt, men med ett gnisslande ljud åkte de av. Sen resten av kläderna, som jag slängde över jackan. Plaggen formade en oformlig mörk blänkande hög på golvet.

”Var?”, ropade jag i riktning mobilen som låg kvar på sängen.

”Vad gör du? Det låter konstigt.”

”Inget. Hos mig. Det får bli hos mig.”

Jag frös. Naken och barfota tassade jag fram till garderoben och tog ut morgonrocken. Jag krängde den på mig, knöt skärpet och drog ihop kragen långt upp under hakan.

”OK. Fler krav?"

”Och inga finter.”

”Nej. Är vi vänner nu? Igen.”

”När kommer du?”

”När du vill.”

Återigen kände jag stela frossbrytningar köra rakt igenom mig. Jag betraktade mig själv i väggspegeln, öppnade munnen och satte pekfingret i gapet. För att hindra kräkreflexen som hotade att ta överhand, lyckades jag istället åstadkomma en torr harkling.

”Förkyld?”

”Nej. Kom då om en timme.”

”Jag kommer.”