Kommentaren

Erik använde aldrig slips. Förstod inte meningen med att bära slips. Det hade hänt att han haft planer på att gå ut och köpa en i någon opretentiös herraffär. En enkel butik kunde han nog våga sig in i. Det förekom faktiskt emellanåt att han blev bjuden på kalas. Senast var det sondottern, Amelia, som ringde och frågade om hennes farfar ville komma på tjugoårskalas.

”Du vill väl inte ha med en gammal gubbe som jag?”

”Men farfar, jag har två kalas, förstår du väl. Ett för släkten och ett för mina kompisar.”

Några dagar innan kalaset slog det honom att han faktiskt ville gå. Men som en prydlig farfar. Måste ha en slips. Klockan elva på förmiddagen, dagen före Amelias fest, tog han 11:ans spårvagn från Mariaplan till Domkyrkans hållplats. Där gick han av och sneddade över gatan till Ströms, i hörnet Västra Hamngatan och Kungsgatan. Den affären, hade Amelia sagt när han kommenterat att han inte kände till några bra herrekiperingar, hade lämpliga plagg för mogna män. Han var sjuttio år, så det passade bra. Han stod en stund utanför och noterade att folk gick in och ut. Kikade in genom det enorma skyltfönstret. Det var inte helt tomt. Efter en kvart gick han in. Till vänster om honom stod två kvinnor bakom disken.

”Välkommen in”, sa den ena och log med gnistrande tänder och jordgubbsröda läppar.

Hon hade mörkbrunt blankborstat hår som var avklippt i jämnhöjd med axlarna.

”Jag ska… bara titta”.

”Varsågod. Säg till om ni vill ha assistans, bara.”

Erik stod länge och studerade alla färgglada slipsar som hängde i breda rader. Rutiga, randiga, prickiga och slipsar med Musse Pigg på.

”Är det något speciellt ni är ute efter?”

Han svängde runt. Hon stod så nära att hans ena axel snuddade vid hennes. Han vände på klacken och trängde sig förbi kvinnan. Utanför affären svängde han höger och gick med snabba steg längs Kungsgatan. Ända fram till Östra Hamngatan, innan han stannade. Den gälla klangen av en spårvagn som närmade sig korsningen skrek i hans öron. Vad skulle han med en slips till?