Utanför ICA

Jag var stressad. Hade med snabba steg halvsprungit till ICA Effkås på Kungsladugårdsgatan. Utanför butiken satt en man på en tom uppochnervänd drickaback. Iklädd tjock täckjacka, stickad mössa nerdragen över ögonbrynen och torgvantar. När han hälsade på mig stod utandningsluften som ett arktiskt moln runt hans ansikte. Jag nickade kort och rusade in. Jag visste att det var tomt i kylskåpet. När jag stod i kön till kassan insåg jag att två stora papperskassar behövdes för att få plats med alla varor. Glasdörrarna gled upp och jag tog ett långt steg ut. I samma ögonblick försvann fötterna och jag befann mig i luften. Allt hände besynnerligt sakta. Jag kände tydligt att jag flög. Sen kom dunsen. Det smärtade våldsamt i baken. Hela kroppen värkte. Jag halvlåg på trottoaren med armarna lyfta högt och höll krampaktigt i kassarna. De var tunga. Ett högt skratt fyllde luften bakom mig. Jag satte ner kassarna på marken, med bägge händerna som stöd drog jag mig långsamt upp. Utan att vända mig om och titta på mannen, borstade jag av kappan, tog tag i kassarna och började gå därifrån. Skrattet ekade efter mig.