Närvarande

Fortsättning från 2015-01-07

Hon böjde på ryggen, höll sig om magen och gled ner på golvet.

”Jag har inte varit på någon tjänsteresa”, sa han och satte sig på kanten av sängen.

”Har du inte?”

Hennes röst var skrovlig och hon harklade sig högt. Ljudet av den egna rösten skar i hennes öron.

”Var har du varit?”, sa hon.

Han reste sig upp och gick fram till henne. Räckte fram handen. Hon tog tag i den och han hjälpte henne upp.

”Kom. Vi går ut i köket. Jag behöver ett glas vin.”

Hon gick efter honom och satte sig vid köksbordet. Hon tittade på den röda amaryllisen. Vid blommans fot satt en liten glad porslinstomte nerstucken i jorden. I ena handen höll tomten en brun säck och den andra var höjd till en vinkning. Amaryllisens blekröda kronblad hängde kraftlöst och skrynklade sig i kanterna. Julen var slut för länge sen. Vid ljudet av korken som ploppade ur flaskan hajade hon till och vände sig mot honom.  Han ställde två tulpanformade stora vinglas på bordet. Sakta hällde han vin precis upp till det ställe där glasen var som vidast. Han hade alltid varit noggrann. Med det mesta. Hon visste att han för något år sen hade läst i ett specialmagasin, att man aldrig skulle fylla glasen mer än till en tredjedel. Detta för att lätt kunna svänga runt vinet utan att spilla och mycket bättre känna aromen.

”Jag har gjort efterforskningar”, sa han.

Han gav henne ena glaset, sniffade med nosen långt nere i sitt. Hon tog en djup klunk utan att bry sig om att dofta först. Och en till. Hon kände vinet rinna nerför strupen.

”Varför?”

”För att jag… Tror du inte att jag fattade?”, sa han och sippade på vinet.

”Nej.”

”Jag var tvungen. Du ville inte. Du var inte mentalt närvarande, när jag frågade. Du distanserade dig”, sa han och nu tog han en stor slurk. ”Från mig.”

Med en liten smäll satte han ner vinglaset på bordet. Vinet skvalpade.

”Jaha.”

Hon kände sig helt kraftlös.