Regn och runda

Regn, Runda, Rak, Rasande, Rabiat

 

Regnet vräkte ner den dagen. Och det blåste hårt. Det stämde helt och hållet med mitt humör. Vi bildade en triangel, jag, regnet och vinden. Jag stod och stirrade ut genom sovrumsfönstret en stund. Regndropparna låg horisontellt i luften och de avlövade lindarnas grenar i parken mitt emot, smiskade vilt omkring sig.  Jag tog på mig jackan, satte mössan långt ner i pannan och gick ut. Vinden slet i mig, regnet drämde till mig. Jag slogs mot vädret. Framåt, till varje pris.

En vattenpöl lika bred som den asfalterade promenadvägen uppenbarade sig framför mig. Jag tog ett flyktigt beslut att runda pölen via gräset, till höger. Vänstra foten, iklädd gymnastikskor, försvann ner i leran, ända upp till ankeln. Iskylan gjorde ont ända upp i låret. Jag satte i även högerfoten och gick tjurskalligt vidare med så bastanta steg att leran stänkte upp i ansiktet. Efter en stund försvann det isiga i skorna, men känslan av dy kring tårna fanns kvar.

När jag närmade mig hemmet sköljde segerkänslor genom kroppen. Jag hade vunnit över vädergudarna. Jag böjde nacken bakåt och lät regnet spola rent mitt smutsiga ansikte och rinna ner över halsen. Nu var jag beredd. Nu skulle jag ringa.