Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

fredag 4 juni 2010

Utan balans (skrivpuff om etikett 4 juni 2010)

Samtidigt som jag upplever att hon lägger rösten alldeles för högt, talar i falsett, ljuder stämman ytterligt raspig. Tonen skär in i hjärnan, kan antagligen lätt framkalla migrän om man är lagd åt det hållet. Jag får en känsla av att hon pratar ända långt nerifrån magen, tar i från skrevet.

Det är utan tvekan ett vägvinnande sätt att föra ett samtal. Med sin genomträngande röst överröstar hon alla oss andra. Hon kan utan vidare avbryta vem som helst. Känner att jag öppnar munnen för att börja, men sluter läpparna igen ett antal gånger. Sen ger jag upp helt, slutar med mina fåfänga försök att bidra till åsiktsutbytet. Till slut har hon ordet permanent. Resten sjunker längre ner i sofforna, lägger armarna i kors, kniper ihop munnarna. Det blir en lång monolog.

9 kommentarer:

  1. Ser de i sofforna nedsjunkna framför mig!

    SvaraRadera
  2. Jag ser tydligt hennes munrörelser som blir mycket tröttsamma i längden.

    SvaraRadera
  3. Usch vad såna människor är jobbig. Bra beskrivning av att man inte orkar tillslut

    SvaraRadera
  4. Tröttsamt. Bra skrivet och beskrivet.

    SvaraRadera
  5. Bra , målande, känner mig nersjunken i soffan med de andra:)

    SvaraRadera
  6. Åh ja, så väldigt bra beskrivet! Man önskar man kunde få stopp på...

    SvaraRadera
  7. Igenkänningsfaktor verkligen. Inte blir det lättare heller för en sådan som jag som är tystlåten från början att få en syl i vädret med sådana människor. :)

    SvaraRadera
  8. Allt för vanligt med den här typen av personer - bra beskrivet!

    SvaraRadera