Samtidigt som jag upplever att hon lägger rösten alldeles för högt, talar i falsett, ljuder stämman ytterligt raspig. Tonen skär in i hjärnan, kan antagligen lätt framkalla migrän om man är lagd åt det hållet. Jag får en känsla av att hon pratar ända långt nerifrån magen, tar i från skrevet.
Det är utan tvekan ett vägvinnande sätt att föra ett samtal. Med sin genomträngande röst överröstar hon alla oss andra. Hon kan utan vidare avbryta vem som helst. Känner att jag öppnar munnen för att börja, men sluter läpparna igen ett antal gånger. Sen ger jag upp helt, slutar med mina fåfänga försök att bidra till åsiktsutbytet. Till slut har hon ordet permanent. Resten sjunker längre ner i sofforna, lägger armarna i kors, kniper ihop munnarna. Det blir en lång monolog.
Jobbig tillställning...
SvaraRaderaSer de i sofforna nedsjunkna framför mig!
SvaraRaderaJag ser tydligt hennes munrörelser som blir mycket tröttsamma i längden.
SvaraRaderaUsch vad såna människor är jobbig. Bra beskrivning av att man inte orkar tillslut
SvaraRaderaTröttsamt. Bra skrivet och beskrivet.
SvaraRaderaBra , målande, känner mig nersjunken i soffan med de andra:)
SvaraRaderaÅh ja, så väldigt bra beskrivet! Man önskar man kunde få stopp på...
SvaraRaderaIgenkänningsfaktor verkligen. Inte blir det lättare heller för en sådan som jag som är tystlåten från början att få en syl i vädret med sådana människor. :)
SvaraRaderaAllt för vanligt med den här typen av personer - bra beskrivet!
SvaraRadera