Att fira

Han tog några steg genom rummet, samma antal steg tillbaka till utgångspunkten. Det gnisslade i det gamla trägolvet. På morgonen hade de vaknat tillsammans. Efter en natt med orolig sömn slog Klara upp ögonen. Hade hon sovit överhuvudtaget? Såg rakt in i hans klarblå regnbågshinna. Han var redan vaken. Bröllop, tänkte Klara. Idag är det bröllop! Insikten gjorde att hjärtat bankade till. Tanken hissnade, hon fick svindel fast hon låg kvar i sängen. Idag skulle det ske.

De var fånigt pirriga. Förstod egentligen inte varför de var så nervösa. Vankade rastlöst omkring i församlingshemmets röda stuga. Väntade på besked att det var dags att vandra trapporna upp på kullen till den vitrappade skånska kyrkan med sitt typiska trapptorn. Däruppe på höjden hade man en vidunderlig utsikt över Österlens vidsträckta slätter, Brösarps böljande backar och allra längst bort i horisonten skymtade det mörkblå havet.

Inga oskuldsfullt vita fotsida klänningar och inga maskerande tunna slöjor skulle det vara. Aldrig. Klara ville gå upp för altargången, stolt och fri. Tillsammans med Kalle. Klara kände sig vacker i sin knäkorta glänsande limegröna råsidenklänning. Den glittrade så ljuvligt i harmoni med hennes sommarbruna hud och vita pärlemorskimrande pumps. Han var klädd i en svart elegant skräddad linnekostym, gnistrande vit skjorta i egyptisk bomull och slips i samma tyg som hennes klänning.

Nu! Nu var det dags! Församlingsassistenten stod och vinkade åt dem att komma. Ingen återvändo.

Dörrarna slogs upp. I samma stund började musiken ljuda från orgeln. Bröllopsmarsch ur En midsommarnattsdröm av Felix Mendelssohn. Hon såg gästerna från sidan. Alla ansikten vändes samtidigt mot dem. Klara och Kalle började gå, kändes en aning ostadigt. Kom till slut ända fram till altaret, där prästen väntade. Hon log ett lugnande leende, såg på dem med tillförsikt.

Efter vigseln vände Klara och Kalle sig om mot gästerna, stod stilla och lugnt. Höll varandras svettiga händer. Lyssnade på organisten som spelade och sjöng. Deras speciella sång:

"Only you
can make this world seem right
only you
can make the darkness bright
only you
and you alone"