Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

torsdag 24 juni 2010

Att hinna

Mitt liv har varit långt. Att så mycket kan hända under en enda människas liv. För mig känns det som att jag fått ynnesten att leva två liv. Två djupt starka kärlekar har jag upplevt.

När jag mötte min andra allvarliga förälskelse insåg jag att han, han skulle bli min allra största passion i livet. Vi började om, som två ystra tonåringar, fast vi borde varit mogna, erfarna. Som om vi nyss flugit ur boet. Utslängda ur hemmet,utan adress, utan vänner. Byggde nytt, en ny livsväv växte sakta fram. Det var en hård tid, slitsamt, men vi hade varandra. Jag kunde vila i hans famn.

Allt som hänt i mitt liv och som jag glömt är för alltid borta. Försvunnet. Och snart är inget kvar. Det är plågsamt att se att slutet närmar sig. Det smärtar. Jag har inte hunnit med allt. Finns så mycket kvar att göra.

9 kommentarer:

  1. ja en lite djupare ålders "kris" än min kommande 40 års.
    Skönt att se tillbaks på 2 kärlekar. Bra text och en påminnelse om att det rör på sig.
    Känner hopp mellan raderna

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara hålla med disco. Det syns stråk av hopp mellan raderna och när jag läser den en gång till verkar den inte så sorgsen som första gången.

    SvaraRadera
  3. Klyschigt, men bra... Gillar att du använder kommatecken istället för punkter (som en del gör). Det ger bra flyt i texten.

    SvaraRadera
  4. Alla borde få uppleva minst en passion.... det har jag..Sedan 1969!
    Fin text.

    SvaraRadera
  5. Ärlig känsla. Håller med om att det finns hopp mellan raderna

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Förlåt röran! Råkade skriva en hel artikel här som nu är försvunnen, tyvärr. Men den gick ut på att ta livet som det kommer, tror jag..;)

    SvaraRadera
  9. En tänkvärd och fin text som verkligen slår an på mig i min 40-årskris... Både sorgsen och hoppfull, precis så som jag känner mig nu. Sorgsen över att jag inte är där jag ville vara, eller trodde att jag skulle vara, när jag fyller 39. Men hoppfull att jag ändå ska få en liten del av det livet jag önskar en dag... Jag startar senare än andra. Hoppas att min andra del av livet kommer bli bättre än den första.

    Se vilka tankar dina texter ger upphov till!! Ojojoj. :) Så skriver man bra.

    SvaraRadera