Något unikt

Hon känner det direkt de tar varandra i hand. Något speciellt händer. Kanske till och med unikt. Inger möter hans ögon. Ser hon en snabb ljusglimt? Ögonblicket är borta. Inger hälsar på nästa och nästa och nästa. Blanka svettiga ansikten och fuktiga händer sveper förbi i snabb takt. En ansenlig skara människor har samlats hos Ingers närmsta granne Sirpa för att fira sommaren. Hos Sirpa med sin stora trädgård med plats för många gäster.

- Hallå! Hallå! Lystring! skriker Sirpa och sveper fram och tillbaka i luften med en gammal koskälla. Nu är det dags. Vi ska leka fram bordsdam respektive bordsherre.

- Va? Ska vi leka?

- Ja, just det. Vi ska leka. Här har jag en näve repnystan. Var och en tar en lös ände. Sen är det bara att vira upp. Den som har andra änden... ja ni förstår. Enkelt.

Efter en lång stunds virande och snurrande har alla hittat sin partner. Inger också. Till hennes stora förvåning har mannen hon hälsade på i början, hennes lilla repände. Den alldeles särskilde. De tar varandra i hand en andra gång och den här gången uppfattar hon att han heter Oskar. De finner varandra direkt. Får ögonblicklig kontakt. Inger njuter av ömsesidigheten. Hoppas, hoppas att kvällen blir lång, tänker hon. Huvuden tätt ihop.

- Oskar.

Bägge tittar upp med förvånade miner. Avbrutna. Hennes ögon är smala springor, plutar med munnen. Inger uppfattar tydligt auran runt kvinnan. Hon utstrålar djup olust och det isar i den ljumma vinden.

- Oh, Britta, hur är det med dig?

- Vi måste hem. Jag vill inte vara kvar här. Kom. På en gång. Jag väntar inte.