Avigt

På väg bort till hönshuset får hon syn på drängen. Lisa har lovat farfar att varje morgon ge hönsen foder. Innan hon går till sängs ställer hon väckarklockan på kvart i sju nästa morgon, för att inte missa tiden. Klockan sju vill hönsen ha sin frukost serverad säger farfar. Drängen traskar längst bak. Framför honom lunkar en lång rad av brunvita kossor med tunga juvrar. Lisa räknar till trettio stycken. De är på väg till hagen, det vet hon. Ibland brukar hon följa med och hjälpa drängen att mota korna.

Det är spännande. Lisa är fascinerad av drängen, han liknar ingen hon tidigare mött i sitt liv. Ständigt klädd i en skrynklig smutsig mörkblå overall som är alldeles för stor. Byxbaken hänger långt under ändan och byxbenen är upprullade för att inte släpa i leran. Alltid en blå keps nerdragen över huvudet. Den smiter så tätt åt över skallen att öronen ställer sig rakt ut och testar av stripigt svart hår sticker fram. På fötterna har han ett par för stora svarta gummistövlar, vilket gör att gångstilen blir komiskt lufsande. Han pratar nästan aldrig, ser bara trumpet på Lisa när hon frågar om hon för följa med till hagen. Det går nätt och jämnt att se att han nickar. Piskan som drängen har i handen låter han då och då vina över kornas ryggar. Slår han korna eller låter han piskan bara smälla till i luften? Hon är inte säker. Korna reagerar i alla fall inte, så det gör nog inte ont, bestämmer sig Lisa för.

Lisa vinkar till drängen men han vinkar inte tillbaka. Idag hinner hon inte följa med. Hon stannar och betraktar drängen. Det är något som är fel. Lisa skrattar högt när hon förstår varför drängen ser ännu ostadigare och konstigare ut än vanligt. Han har satt stövlarna på fel fot. Det ser knepigt ut, tycker Lisa, avigt.