Tjejigt

Köping, i maj 1970

De har nyss slutat skolan för dagen och Lisa och Marie är på väg till lekplatsen. Lekparken som ligger precis intill Nibbleskolan. Flickorna är bästisar, har under hela skoltiden gått i samma klass. Nu går de i fjärde årskursen. Det är försommar i slutet på maj 1970 och vilken dag som helst ska de ta examen. De vet redan att den dagen ska de gå fram till fröken som står vid katedern, en och en. Hon kommer att ge alla en kram, till och med smutsiga Berit med sitt svettigt stripiga bruna hår får en kram. De bockar eller niger och får sina betyg. Sen rusar de nerför skoltrappan, ut i friheten. Ett långt ledigt sommarlov väntar.

Lisa och Marie varken hoppar eller springer, de studsar fram hand i hand. Hästsvansarna svänger i takt med skutten, kjolarna hoppar upp och ner, så att det då och då syns att det har vita bomullsunderbyxor på sig. Men det märker inte Lisa och Marie.

De tar ett skutt upp på karusellen, drar och sliter i den för att få upp farten. Karusellen börjar snurra, först långsamt, sen fortare och fortare. De skrattar högt. Marie sätter i handen. Fastnar. Kommer loss i nästa stund. Inget allvarligt ser ut att ha hänt. Hon blev nog bara rädd, tänker Lisa. Marie håller om handen, det gör ont. Hon börjar gråta. Högt. Skrikgråter med tårar strömmande ner för kinderna. Lisa tröstar och säger: det var väl inte så farligt, du gjorde dig ju inte illa, det onda går snart över. Det hjälper inte alls. Marie skriker. Efter en stund börjar Lisa tröttna. De andra på lekplatsen har börjat uppmärksamma de två. Några killar som hon vet går i femte klass fnissar och pekar. Lisa börjar skämmas. Är vi tio år eller vad?! Nästan stora ju! Att gråta är en sak, men att skrika som en liten baby? Så tjejigt. Så skulle Lisa aldrig göra.