Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

onsdag 2 juni 2010

Något unikt

Hon känner det direkt de tar varandra i hand. Något speciellt händer. Kanske till och med unikt. Inger möter hans ögon. Ser hon en snabb ljusglimt? Ögonblicket är borta. Inger hälsar på nästa och nästa och nästa. Blanka svettiga ansikten och fuktiga händer sveper förbi i snabb takt. En ansenlig skara människor har samlats hos Ingers närmsta granne Sirpa för att fira sommaren. Hos Sirpa med sin stora trädgård med plats för många gäster.

- Hallå! Hallå! Lystring! skriker Sirpa och sveper fram och tillbaka i luften med en gammal koskälla. Nu är det dags. Vi ska leka fram bordsdam respektive bordsherre.

- Va? Ska vi leka?

- Ja, just det. Vi ska leka. Här har jag en näve repnystan. Var och en tar en lös ände. Sen är det bara att vira upp. Den som har andra änden... ja ni förstår. Enkelt.

Efter en lång stunds virande och snurrande har alla hittat sin partner. Inger också. Till hennes stora förvåning har mannen hon hälsade på i början, hennes lilla repände. Den alldeles särskilde. De tar varandra i hand en andra gång och den här gången uppfattar hon att han heter Oskar. De finner varandra direkt. Får ögonblicklig kontakt. Inger njuter av ömsesidigheten. Hoppas, hoppas att kvällen blir lång, tänker hon. Huvuden tätt ihop.

- Oskar.

Bägge tittar upp med förvånade miner. Avbrutna. Hennes ögon är smala springor, plutar med munnen. Inger uppfattar tydligt auran runt kvinnan. Hon utstrålar djup olust och det isar i den ljumma vinden.

- Oh, Britta, hur är det med dig?

- Vi måste hem. Jag vill inte vara kvar här. Kom. På en gång. Jag väntar inte.

11 kommentarer:

  1. Jättebra. Snyggt och sparsmakat

    SvaraRadera
  2. Äsch då. Snöpligt för din huvudperson. Och läge för missförstånd (Britta kan ju tekniskt sett vara hans syster ... fast ok, jag tror att det är hans fru) om man vill det.

    "Hennes ögon är smala springor, plutar med munnen." Jag gillar meningen som den står. Tror att det borde ha stått ett "hon" före "plutar" egentligen men rytmen är bättre så här.

    SvaraRadera
  3. Känner mig nära personen i berättelsen, bra språk, flyter på, och man vill ha en fortsättning...

    SvaraRadera
  4. Hupps! Ibland är inte gudarna riktigt med en.
    Mycket spännande och målande

    SvaraRadera
  5. Intressant berättelse, man kan undra varför Britta reagerar så.

    SvaraRadera
  6. bra ååå vad irriterad man skulle bli där. Inte många man klickar med så där. bra och målande

    SvaraRadera
  7. Jag blir lika besviken som hon när "frugan" (om det nu är det) dyker upp. Kanske du kan trolla fram en överraskande fortsättning?

    SvaraRadera
  8. Ja, jättebra, och så blir man så besviken... tänk att klicka så och så är det fel! Du får spinna vidare åt oss som är hopplösa romantiker ;)

    Tack för kommentaren :). Det blev inte mer text senare heller, vardagen tog över med allt som en sådan innehåller :).

    SvaraRadera
  9. Skit oxå, det som verkade bli så bra.

    SvaraRadera
  10. Nej vilken besvikelse! :( Som vanligt så bra berättat!

    SvaraRadera
  11. Stackars Inger, nu står hon där med en tom trådända....suck!

    SvaraRadera