Min vardagsvecka består till största delen av ensamsittande framför dataskärmen, skrivandes. Vissa kanske tycker det låter tråkigt och asocialt, men det tycker inte jag. Jag njuter som en inbiten gourmet gottar sig över en smaskig måltid. Efter mer än trettio års slitigt arbete, upp klockan sex... hem klockan sex (i bästa fall), med massor av arbetskollegor, både sympatiska och mindre tilltalande, känner jag mig ytterst privilegierad.
Ibland försöker jag resa mig upp från skrivbordsstolen och ge mig iväg till gymmet. När jag väl tagit mig dit, tycker jag ju om den närande och svettiga stunden. Känns ibland meditativt, jag är i min egen värld. Fast jag tycker det ser lite konstigt ut när vissa går på löpbandet eller sitter i någon muskelmaskin läsandes en tidning.
På väg till gymmet häromdagen överhörde jag en kille i nedre tonåren prata med sin kompis:
"När var det... ? Jo... efter handbollen! Jag tror att det var hon... men jag var inte säker. Hon tittade inte på mig. Men sen på dansen... då var hon där! Och då såg jag att det var hon! Vi dansade. Hon bjöd upp mig. Nej... jag bjöd upp henne först. Sen bjöd hon upp mig precis när jag skulle gå hem. Nice alltså! Nice!"
Ibland kan det vara roligt att lyssna på andras samtal, men för det mesta brukar jag ledsna efter bara en kort stund.
SvaraRaderaAngående datorjobb så kan jag nog säga att jag känner som dig.
I 20 års tid stod jag i en elaffär idel leende mot både idioter och gulliga pensionärer men stormtrivdes.
2003 kom första barnet och stressen på mitt jobb byttes ut mot långa skogspromenader och babyjoller.
Idag är jag en kvinna som älskar skogens tystnad och inte saknar arbetskamrater och pulsen från staden ett dugg.
Att sitta vid min dator i ett totaltyst hus är underbart skönt och texterna flödar.
Haha...så underbart. Unga människor har en alldeles egen kodlista. Nice! Cissi
SvaraRaderaJag gillar också att tjuvlyssna på samtal. Det kan ge upphov till en hel del tankar. Så tänk på vad du säger. En författare kan höra dig. Pia
SvaraRaderaMan börjar nog bli gammal. Tycker ofta att jag suckar inombords när jag hör samtalen de unga emellan. Känslan av att ha varit där själv för så länge sedan är påtaglig. Och vilket språk de har, hu. Hör du hur gubben i mig talar.:)
SvaraRaderaEn fjårtis, typ, asså
SvaraRaderaJag tycker detta inkl. kommentarerarna var Nice alltså! Nice
SvaraRaderaRäcker med ett ord från en fjortis morsa som jag är! Nice!!!
SvaraRaderaUnderbar kombination av stillheten vid datorn, frihet att välja, lite gymträning o ev ett inspirationslyssnande snack (till en senare roman) - perfekt dag!
SvaraRadera