Lisa sätter sig häftigt upp. Drar bort yllefilten som ligger vrängd över bröstet. Jag stryps, behöver mer rymd för att få luft. Andas in djupt genom näsan, sen långsamt ut med öppen mun. Var är jag? Hon sitter i en bred dubbelsäng. Märket är Hästens, noterar Lisa. Men, jag är ju inte hemma! Jag sitter i en säng mitt inne i en möbelaffär! Drömmer jag? Några män som stått framme vid kassadisken närmar sig henne. De studerar henne.
"Jaså du har vaknat nu. Du svimmade tydligen. Hur känns det?"
Lisa får flash backs till elaka kommentarer hon hört om Peter Jidhes fantasifulla intervjuteknik.
"Kommer du ihåg något av det som hänt?"
Vad som hänt? Insikten slår henne som ett klubbslag rakt i bakhuvudet. Hon hade sett en bil krascha och en man med ett gevär tar sig ur vraket. Sen hade hon sprungit. Flytt. Någonstans långt inne i hjärnan får hon en förnimmelse av att hon även hört ett skott brinna av.
Nästa minne är att hon ligger i en säng. Är det samma säng jag ligger i nu? Hon kommer ihåg att hon hade en man liggande över sig. Han sa att han var polis och ville veta vad som hänt. Hans tyngd över henne kvävde henne nästan.
"Vi måste ha ett samtal med dig, få veta vad som hände. En man är skjuten och du var den sista att se honom. Berätta nu. Var det du som sköt honom?"
"Absolut inte!" Nu är Lisa desperat. Tror de att jag sköt?
"Kom med här! Du ska med till polisstationen!"
De tar tag i henne, drar upp henne från sängen. Håller ett hårt tag om hennes händer, tvingar henne med. Pressar henne ut ur affären. Lisa ser expediterna titta långt efter henne. Varför gör de inget? Slänger in henne i polisbilen, drar iväg. Hon hamnar till slut i en cell.
Hon sitter på britsen, grubblar. Vad ska hända nu? Känslan i kroppen är övergivenhet blandad med fruktan. Kroppen känns fuktig av skräck. Är jag helt ensam i världen? Lisa ställer sig upp, vankar fram och tillbaka. Hur länge har jag varit här? Tittar på vänstra armen, armbandsuret sitter inte där det brukar.
Lisa hör nycklar rassla i celldörren. Bägge poliserna kommer in. Ställer sig bredbenta innanför dörren.
"Du kan gå", säger den ene. "Det har konstaterats att mannen sköt sig själv. I munnen."
(forts från skrivpuff 15 nov - hon låg under)
Skräckscenario - men det lättade i slutet!
SvaraRaderavilken spänning du förmedlar!
SvaraRaderaMycket bra!
Spännande fortsättning på en tidigare skrivpuff. En liten nyfiken fråga. Hade du planerat fortsättningen när du skrev del ett?
SvaraRaderaNej, egentligen blev det så bara för att Drum Alex gav mig idén :-).
SvaraRaderaGjorde jag, kommer jag inte ihåg, men det är jag glad för. Spännande blev det, du kan vid tillfälle spinna vidare ett tag till tycker jag. Själv tycker jag det är roligt att lägga ytterligare det kravet på mig, att följa dagens puff samtidigt som jag ska följa min egen story. Med jämna mellanrum, man orkar ju inte hela tiden.
SvaraRaderaOj vad spännande! Kommer det mera?? ;)
SvaraRaderaBra och spännande, kanske en fortsättning?
SvaraRaderaMycket spännande. Jag läser inga deckare men det är otroligt roligt att läsa dessa små spännande utmaningar.
SvaraRaderaVill oxå veta vad som hänt.
usch känner den där maktlösheten, vad liten man är om ingen stöttar en. Skönt att det gick vägen.
SvaraRaderaSnyggt! Tyvärr såg jag inte att det var en fortsättning förrän jag läst färdigt så nu läser jag dom i omvänd ordning. Tack för din kommentar!
SvaraRadera