Jag tycker om män.
Jag tycker om att titta på min man.
Hans smala höfter och kraftiga starka lår.
Jag tycker om hans pondus blandad med känslighet och lätthet till gråt.
Men jag fryser till is när jag hör om andra män.
Hur andra män behandlar kvinnor.
I kulturer med apartheid, djupa orättvisor i lagens namn.
Eller segregering utan laglig rätt.
Kvinnor osynliga, konturlösa.
Kvinnor maskerade till mörka skuggor.
Maktmissbruk finns även nära mig.
Kanske inne hos grannen.
Jag grubblar.
Varför?
Så sant, så sant. Här bor hatet bor granne med kärleken, men hur är det med livet där hatet regerar? Var finns kärleken mellan man och kvinna där?
SvaraRaderaEm mycket tänkvärd text som berör mig djupt
SvaraRaderavilken tänkvärd text och så bra formulerat/malix
SvaraRaderaTänkvärt, texten går liksom uppifrån och ner och mynnar ut i förtvivlan, berör
SvaraRaderaIntressant disposition av din puff. Man kan följa tankekedjan trots att du inte broderar ut texten, utan bara konstaterar ända fram till det slutliga "varför?"
SvaraRadera