Du märker att du befinner dig på en mycket kall plats. Luften känns ändå skön och mjuk. Du fryser inte. Du ser dig omkring, allt är inbäddat i vitt. Täckt med vit snö, så långt bort du kan se; milsvitt bortåt horisonten.
Du studerar människorna som står omkring dig. De är klädda i päls och yllekläder i grått med röda påsydda bårder. Alla har stora pälsmössor; du kan skönja mörka plirande ögon och runda bruna kinder.
Var är jag, tänker du? Ögonblicket känns förtrollat. Du känner dig lugn och harmonisk.
Du kliver i en båt. Någon startar motorn och den drar sig långsamt ut ut hamnen. Gruppen på kajen vinkar åt dig och du vinkar tillbaka. Pälsklädda händer vajar fram och tillbaka.
Du upplever en stark förnimmelse av att du kommer att sakna dem. Du vill egentligen inte åka.
Men du vet att du har varit ute på en lång resa och att du nu måste tillbaka.
Snart ser du människorna därborta som små prickar, de liknar små runda mjuka pälsdjur. Ni vinkar fortfarande till varandra. Nu nästan borta, långt bort i fjärran.
Den här texten tyckte jag mycket om!
SvaraRaderafin text, en sådan där som skall sparas för alltid
SvaraRaderajag gillar början mest.
SvaraRaderaTexten som sådan är verkligen förtrollande
Lite soft bakgrundsmusik så har man en meditations-cd, sen är man avslappnad.
SvaraRaderaBra text.
Suggestivt. Nice text.
SvaraRaderaUndra vem som var berättare?