Det var fredag den trettonde november.

"Jag tror inte på sånt skrock, att fredag den trettonde skulle vara en otursdag. Ha! Vilket skitsnack!"

Lisa och hennes nye man sitter i bilen på väg till Partihallarna för att handla i Martin Olssons grossistbutik.

"Ja, hittills har allt gått utan mankemang", svarar Martin, "Fast... klockan har förstås bara hunnit bli tio på morgonen", säger han.

Hon ser på honom, han ler. Ögonen glittrar. Hon tycker om hans härliga smil. De är djupt förälskade, nygifta; luften mellan de vibrerar. De har svårt att koncentrera sig när de befinner sig i närheten av varandra.

De kör mot Tingstadstunneln, ska precis svänga av leden in på avfarten när det händer. De råkar titta varandra i ögonen; bara en halv sekund, sen smäller det.

Lisa känner hur hon slängs framåt, trots bilbältet; känns som hon kvävs, det rycker till i nacken. En bil har uppenbarat sig framför de. På ett ögonblick, knappt att de hinner blinka, sitter de där med kraschad bilfront.

De känner efter. Jo, de verkar ha klarat sig bra, bara hennes nacke som värker. Bilen framför? Mannen mår bra. De byter telefonnummer.

Går bilen att köra? De konstaterar att den fungerar, även om motorn gnisslar och verkar kantstött. Martin ringer bilverkstaden. Det går bra att komma och ställa den utanför. Vad kommer detta att kosta, hur är det med självrisken? De ser tusenkronorsedlarna segla iväg, rakt ut i rymden.

Kör iväg, försiktigt. De tittar ut genom vindrutan, inte på varandra. Under resan ringer Lisa till f.d. mannen. Den förste hon kommer att tänka på. Han kanske kan ge de skjuts hem från verkstaden. Hon berättar om krocken och han lovar att undsätta dem.

De väntar. Väntar länge. Hon ringer till honom.

"Kommer du snart?"

"Jag har krockat!"

"Vaa?!"

"Ja, på väg till er. En bil som stod parkerad på gatan körde ut, rakt in i sidan på mig."