"Du är slöseri med tid", sa hon med bortvänd blick.
Hallå! ville jag
ropa. Här är jag! Men jag sa inget. Värken
i magen gjorde att jag ville lägga handen över det onda, som ett balsam. Istället
rätade jag ännu mer på ryggen.
"Snacka om grötrim. Jag orkar inte ens kommentera dina
så kallade dikter", fortsatte hon.
"Jag ... jag är ledsen", sa jag.
"Så banalt. Som när jag frossat på för mycket glass och
måste gå ut och kräkas."
Jag ställde mig upp. Fortfarande utan att säga någonting tittade
jag på hennes bortvända huvud. Sen gick jag mot dörren.
"Gå bara. Bättre fly än illa fäkta heter det. Det är du
faktiskt bra på."
Bli hånad när man lämnar ut sig. Stackars människa.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
RaderaJa inte uppbyggande om man säger så, KB.
RaderaUsch, vilken sågning. Skulle få vem som helst att gå därifrån!
SvaraRaderaVerkligen Pia!
RaderaSåna där har inte gjort sig förtjänta av att ta del av andras produktion. En studie i elakhet. Och ja, då är det faktiskt bättre att dra. Bra att "grötrimmaren" gjorde det också!
SvaraRaderaHåller med dig!
Radera