"Alltså, det började inte alls med barnet", sa
han, lutade sig bakåt i stolen och placerade de nakna fötterna, en efter en, på
bordet.
"Jo", sa hon utan att vända sig om från
diskbänken.
Hon såg bilden framför sig. Den eftermiddagen hon kom hem
från sjukhuset. Dammet, odiskade tallrikar, tomma ölflaskor och gamla tidningar
på hög. Glaset hon höll i, gled ur hennes grepp och kraschade i golvet.
"Herregud, vad du skräms", sa han.
Utan att svara gick hon och hämtade en sopborste och
skyffel. Hon öste ner glasbitarna i hinken under diskbänken.
"Jag är kaffesugen. Kan inte du sätta på kaffekannan?
Du som redan står upp", sa han.
Här vill jag veta mer!
SvaraRaderaTrevlig lördag :D
Vill också veta mera :-)
SvaraRaderaBra / kram
Du är bra på att bygga upp ögonblick och situationer!
SvaraRadera***
Total Tystnad.
Kul att ni vill veta mer! Tack Blogfia!
SvaraRadera