Jag ljuger ibland
Inte så sällan förresten. Jag tror faktiskt att jag är allvarligt sjuk. Diagnos: Notorisk lögnare. Det blir inte
bättre med åren, utan värre. Från början ljög jag för att komma ur penibla
situationer. Som när jag stal pengar ur mammas börs och pappa stod som en mörk
vägg framför mig och käbblade och sa att jag var en tjuv. Men senare i livet. När
jag tillfrågas. Det kan vara något så enkelt som att visa vägen för en
förvirrad, vilsekommen turist. Jag drar till med något bara, det som först kommer
upp i mitt huvud. Jag visar åt helt fel håll. Bara för att. Nu kan jag inte
längre låta bli lögnen. Sanningen är att jag inte kan leva så här längre. Faktum
är att jag inser att jag behöver hjälp. Nu.
En nödlögn är väl okej men att vilseleda en turist känns inte helt snällt...
SvaraRaderaTrevlig fredag!
Stackars turist!
SvaraRadera/nram
Nej tror inte jaget är en snäll person Znogge! Visst Ljusletaren!
SvaraRaderaTack för kommentar.
Ja "jag" behöver nog hjälp.
SvaraRaderaTror jag också, KB.
Radera