Fjällräven

Hon har alltid ryggsäcken slängd över ena axeln. Vi andra har portföljer i svart kalvskinn eller brunt läder. Säkerligen har Hon haft den i många år. Fjällrävens emblem är fransad i kanten och rävens kropp bleknad. Men det är bara som det ska vara. Resten av hennes uppenbarelse går i samma stil. Beige chinos, rödrutig skjorta och en skogsgrön tröja. Jag kan inte låta bli att i hemlighet beundra henne. Hon vågar gå sin egen väg medan jag sneglar på mina kollegor för att inte avvika det minsta lilla. 

Det har faktiskt hänt att jag slängt mig i bilen och åkt hem eftersom jag för sent insett att jag är helt fel. En fredag var det. Alla fredagar ska vi vara ledigare klädda för att markera att det snart är helg. Det är enda dagen som Hon är helt rätt. Fast Hon verkar inte lägga märke till det alls, utan beter sig precis som vanligt. Det verkar så skönt att vara som Hon. Att inte bry sig om vad andra tycker. Att skrida fram i nötta ofärgade chinos som om Hon är klädd i en knallröd aftondress.