Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 22 augusti 2016

Vattenmassa


Luften var mättad av fukt. Vindstilla. En vek bris framkallade mjuka dyningar som sakta förflyttade sig över vattnet. Landmassan på andra sidan sjön var inlindad i en blekblå slöja som gjorde horisonten diffus. Jag såg inte huvudet på svanen. Fågeln hade borrat in nosen under ena vingen. Kanske den sov. En man och en kvinna kom åkandes i en kanot. Jag hörde ett otydligt plaskande när de med jämna mellanrum doppade paddeln.
"Du paddlar orytmiskt."
Rösten hördes klart och tydligt. Som om de befunnit sig precis intill mig, inte hundra meter bort.
"Gör jag inte. Det är du."
"Du, börja inte nu."
"Det var du som började."
"Förbannat vad du är envis. Jag hoppar i och simmar om du inte slutar."
"Gör som du vill."
Just i den stunden gled de förbi mig på några meters håll. Deras ögon på mig. Jag vinkade. De vinkade inte tillbaka.

8 kommentarer:

  1. Fint skrivet och fin bild, lite "sista delen av sommaren."

    SvaraRadera
  2. svart humor! Tycker synd om kanotparet och samtidigt så kul att läsa!
    jättebra!

    SvaraRadera
  3. Kontrasten mellan miljöbeskrivningen och parets tjafs! Bra.

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet! Sådant där tjafs håller folk på med dagligen.

    SvaraRadera
  5. Perfekt och som vanligt fick jag direkt en tydlig inre bild.

    SvaraRadera
  6. Stackare sitta i en kanot och gå varandra på nerverna tänker jag. Kul med vinken som avslutning :)

    SvaraRadera
  7. Tack för er respons! Ja det blev en lite underlig kontrast till vädret och naturen.

    SvaraRadera