Tänka

"Om man inte börjar nånstans, var ska man börja då?"

Jag satt ner på en stubbe och höll så när på att ramla bakåt. Vad menade människan? Jag böjde huvudet framåt, vilade handryggen mot hakan, stirrade rakt ner i marken och grubblade. Var fanns logiken? Bildligt talat famlade jag febrilt i ingenstans efter idéer. Uppslag som jag kunde samla ihop till ett begripligt mönster. En modell som gjorde att jag fattade.