Rösten

En entonig röst. Hon undrade hur en monoton röst kunde beröra henne så. Den enformiga tonen letade sig in i hennes inre. Ända in i hjärtat. Hon hade hört den förut. För många år sen. Hon vred på huvudet och tittade med hakan sänkt. Det var han. Några bord bort. Han satt med ryggen mot henne. Den breda halsen och runda huvudformen. En hårvirvel i nacken där man kunde ana en ringlade hårtest, medan resten var spikrakt. En oemotståndlig lust att gå fram och lätt smekande dra fingrarna över hans hals kom över henne. Hon reste sig upp och började gå närmre. Gick rakt förbi och ut genom dörren. När hon kom ut tittade hon in genom fönstret. Under några sekunder betraktade hon hans läppar som utan uppehåll rörde sig. Han hade inte sett.