V

var, vek, vad, verkligen, viljan, vet, vitling

Jag har lätt för att läsa kroppsspråk. Hon låtsades att hon inte såg mig. Det var tydligt. Jag hann rent av se blicken som hastigt vek åt sidan. Först därefter kom huvudet efter. Första tanken var att resa mig och gå fram till henne. Säga:

"Vad nu? Är det verkligen du? Det var länge sen! Kände du inte igen mig?"

Men sen ångrade jag mig. Viljan sjönk ända ner i skorna och gömde sig i tåsvetten. Det resulterade istället i att jag inte kunde koncentrera mig på vad min arbetskollega sa. Ideligen vred jag på huvudet och sneglade. Flera gånger fick jag fråga om.

"Förlåt, vad sa du?"

Inte för att jag egentligen var intresserad. Mest för att föra en konversation. Han märkte det. Det vet jag. Han snörpte med munnen flera gånger och satte gaffeln så hårt i vitlingen att fiskköttet stänkte.