Vattenmassa

Luften var mättad av fukt. Vindstilla. En vek bris framkallade mjuka dyningar som sakta förflyttade sig över vattnet. Landmassan på andra sidan sjön var inlindad i en blekblå slöja som gjorde horisonten diffus. Jag såg inte huvudet på svanen. Fågeln hade borrat in nosen under ena vingen. Kanske den sov. En man och en kvinna kom åkandes i en kanot. Jag hörde ett otydligt plaskande när de med jämna mellanrum doppade paddeln.

"Du paddlar orytmiskt."

Rösten hördes klart och tydligt. Som om de befunnit sig precis intill mig, inte hundra meter bort.

"Gör jag inte. Det är du."

"Du, börja inte nu."

"Det var du som började."

"Förbannat vad du är envis. Jag hoppar i och simmar om du inte slutar."

"Gör som du vill."

Just i den stunden gled de förbi mig på några meters håll. Deras ögon på mig. Jag vinkade. De vinkade inte tillbaka.