Idag
åkte de upp till den lilla lokala butiken i byn. Hon hade inköpslistan beredd i
ena handen. Redan innan de klev in var hon irriterad. Som vanligt skulle det naturligtvis
visa sig att inte alla ingredienser till kvällens middag fanns att köpa. Egentligen
borde hon ha lärt sig att möjligheten att planera måltider var dömd att
misslyckas. Alltid fick hon tänka om, ta något mindre lämpligt eller ibland
helt ändra sin idé. Inga lagrade ostar, bara milda, milda, milda. Ingen bra rapsolja,
bara ofärgad. Hur gick det till att göra rapsolja utan att få med en uns av den
gula färgen? När hon satte näsan i flaskans mynning kände hon ingenting. Ingen
doft. Nada. Hur många gånger hade hon kommit hem med en mjuk avokado som hon
genast fick slänga? Oräkneliga. Helt sotfärgad inuti och med tunna rotliknande
trådar.
Den
första de fick syn på var den gamle mannen. Han som alltid måste prata med just
dem. Han gillade nog att kunna visa de andra byborna att han kände sommargästerna.
Stadsborna. Det hade väl varit helt i sin ordning, om det inte varit så att det
enda intresset han hade var sina egna sjukdomar. Hur dåligt han mådde på det
ena eller andra sättet. Vilka mediciner som funkade eller inte funkade. Hur ont
han hade här eller där.
Idag
kom de faktiskt ut med allt som stod på listan. Kors i taket.
Ord på M:
Middag, möjligheten, måltider, misslyckas, mindre, milda, mynning, mjuk, mannen, mådde, mediciner.
Vilken lättnad! Stenen föll pladask från hjärtat :)
SvaraRaderaDen mogna människan.
Bra! Jag känner igen det där. Både pratglada sjuklingar, affärsutbudet på mindre orter samt de krav på råvaror som vissa har. Bra berättat. Kändes inte alls som en M-text.
SvaraRaderaSå skönt att allt fanns inne för en gång skull. Men den pratglade mannen verkade vara av den påfrestande sorten...
SvaraRaderaJa så är det här på landet... :-).
SvaraRadera