Trappan

Barfota gick hon ut på trappan. Solen sken på den gistna trätrappan som blivit mörk av hög ålder. Egentligen borde hon göra i ordning den. Slipa, olja. Byta ut några plankor. Fast hon tyckte om den som den var, sliten och vinglig med några lösa bräder. Hon drog in den fortfarande svala morgonluften, satte sig ner och strök lätt med fingrarna över träet. Det var varmt och mjukt. Känslan mildrade hennes tankar, lindrade såren i hennes själ. Hon funderade över sitt liv. Hur det blivit och hur det kanske kunde ha varit istället. Allt hon ångrade. Allt som hon kunde gjort bättre. I samma ögonblick sved det till i vänstra långfingret. En minimal trästicka hade satt sig fast i den tunna huden högst upp på fingertoppen. Det värkte. Hon nafsade tag med tänderna och drog snabbt ut den. Det onda försvann. Precis som hennes liv. Det hade gjort ont ibland. Riktigt ont. Men hon hade överlevt.