Konstigt

"Det var ett tag sen", sa hon.

Hon tystnade och betraktade hur han sänkte hakan mot bröstet. Hur han drog efter andan. Hon sa inget mer, helt övertygad om att han när som helst skulle öppna munnen. Fråga henne. Kräva  ett svar. Men möjligtvis ångrade han sig. Hon visste inte. Det enda hon visste var att han tittade på henne med slutna läppar. Om han hade frågat hade hon inte haft någon förklaring. Inget försvar. Kanske hade det varit bättre om han varit mer intresserad av att få veta, tänkte hon nu efteråt. Trots att hon förstod att om hon sagt sanningen hade det inte blivit någon fortsättning. Det hade stannat vid denna enda kväll. Den första och den sista. På ett litet kick skulle hon ha försvunnit ur hans liv. För alltid. Märkvärdigare än så var det inte.