Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 9 augusti 2016

Deckarkurs


Igår deltog jag i en deckarkurs. Anordnare var Frölunda bibliotek och kursledare Ingrid Elfberg. Göteborgs egen deckardrottning. Till min stora förvåning, när jag läste informationen, kostade den inget. Förutom kursen fick jag en av Elfbergs böcker tillsänt mig per post i förväg. Också den gratis!
Jag gillar skarpt att gå skrivarkurser. Alltid lär jag mig något, tänker jag, även om den händelsevis skulle vara "basic". Och trots att jag inte skriver deckare (kanske kan börja?), så är allt som gäller skrivande relevant för mitt skrivande. Jag blir aldrig fullärd.
10 stycken deltagare var lagom många. Alla förstås skrivande personer, men i väldigt olika skeden. Det som jag skriver om kursen nedan är min tolkning och som jag kommer ihåg det Elfberg sa. Några detaljer har jag tagit från hennes pp-presentation som alla deltagare som ville fick per e-mail efter kursen.
Hur skiljer en deckare ut sig från en annan skönlitterär roman? Enligt Elfberg genom att en deckare måste ha ett högt tempo, inga långa transportsträckor och inga långa miljöbeskrivningar. Dessutom måste en gåta introduceras, oftast presenterad i början av berättelsen och den gåtan måste få sin lösning allra senast på sista sidan. Fokus ligger alltid på att lösa gåtan.
Dramaturgin består av det som författaren planterar i form av ledtrådar och av hur mycket eller lite information som ff ger eller inte ger. Slutet måste ff vara klar över redan från början.
I spänningsromaner tävlar hjälte och antagonist om vems sanning som ska vinna. Den som mest av allt vill hindra din hjälte från att nå sina mål är dennes motståndare. Hjältens plan för att nå sitt mål är att övervinna sin motståndare. Planen ändras ofta under gång.
Den slutliga fajten mellan motståndare och hjälte kommer efter en lång serie av attacker och motattacker. Striden kan vara både fysisk och/eller verbal. Om inte hjälten i slutet har utvecklats blir hjälten inte särskilt intressant. Denne måste ha förändrats på något sätt. Behöver inte vara en positiv förändring.
Vi fick några övningar. Så klart hade jag en mycket lös idé till spänningsroman som jag använde. Kanske ska jag börja skriva på den. Lusten finns. One-linern för den blev så här (nog inte klar):
"Det här är en historia som utspelar sig på bondvischan i norra Bohuslän och som handlar om en rasande och långvarig grannfejd som resulterar i ett våldsamt mord."

6 kommentarer:

  1. Intressant, Ethel, tack! 10 stycken deltagare låter lagom – jag tror att vi kommer att vara 9 deltagare på vår kurs. Den biten att prata med andra likasinnade är också väldigt kul när man är på kurs.
    Din one-liner med det våldsammande mordet efter en grannfejd låter spännande. Tror många skulle vilja läsa – alla har ju någon sorts relation till sina grannar. Skriv den så köper jag.

    SvaraRadera
  2. Tack Eva! Roligt att du tycker att one-linern låter spännande. Kanske börjar skissa på en synopsis snart :-).

    SvaraRadera
  3. Va kul att få lyssna på en bra föreläsare. Och du har rätt i det du skriver, alltid lär man sig något!

    SvaraRadera
  4. Ja Pia, att lyssna på någon som är lika nördig som en själv är givande.

    SvaraRadera
  5. Så roligt det låter. Gillar att skriva men att vara bra på det, nej, det är något annat. Jag önskar ändå att jag hade haft tid att utveckla något för det är roligt att skriva. Hm, lämnar det ämnet nu.
    Jag halkade in här från Bosse. En annan " skrivare" som jag gillar. Kan man i te skriva själv får man ju läsa i stället.
    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Pernilla för din kommentar!

      Din tid kanske kommer? Håller med om att man måste ha tid. Tid att fundera och tänka när man skriver. Det är då man kommer på idéerna.

      Gillar också Bosse! Både hans inlägg och hans tävlingar. Jag kan inte låta bli att vara med.

      Radera