Lyhördhet

"Ni har köpt en ospecificerad resa. Det innebär att ni måste acceptera att det KAN bli så att ni mitt i veckan blir tvungna att byta hotell."

"Jaså, det låter konstigt."

"Ja, kanske det, men det står klart och tydligt under förutsättningarna för en ospecificerad resa."

De packar ihop sina grejer. Resebyrån har beställt en taxi. Det nya hotellet ligger flera mil därifrån. Problemet är att de har hyrt en vespa, för hela veckan. De kommer på en lösning. Martin kan följa efter taxin, på vespan. Lisa förklarar för chauffören hur viktigt det är att han håller uppsikt bakåt. Martin vet inte var hotellet ligger. Han måste se till att Martin hänger med. Chauffören nickar. Ett yngre par som också ska byta hotell följer med i samma bil.

"Yes. Yes. I understand."

De drar iväg. Ut på motorvägen. Lisa slänger hela tiden blickar bakåt. Jodå, hon ser Martin. Plötsligt trampar chauffören spiken i botten. Martin fösvinner bort, gestalten glider ur hennes synfält.

"But, what are you doing?! Stop the car! My husband has disappeared! Can´t you see?!"

Inget svar. Lisa ser mannens ögon i backspegeln. Han blänger på henne.

"Are you totally mad?! My husband does´nt know where we are going. I told you! Stop the car!"

Ingen reaktion. Lisa gnisslar bokstavligen tänder, känner lust att kasta sig över chauffören, strypa honom... långsamt. Är han helt bäng? Framme vid hotellet kastar hon sig ur bilen, rycker till sig deras resväskor. Vänder ryggen mot taxichauffören. Säger inget mer. Ingen idé. Ställer sig vid vägen och spanar. Ingen Martin. Är säker på att han inte kommer ihåg vad hotellet heter. Och inga pengar har han. De har ju jag! Varenda cent. Vankar fram och tillbaka, känner förmiddagshettan omvandlas till middagsglöd.

Går in på hotellet. Har någon ringt och sökt henne? Huvudskakningar. Går till rummet, som ligger på motsatta sidan av en innergård. Packar upp. Sitter i skuggan på terassen, stirrar upp på den blå himlen. Det smärtar i ögonen. Ser ideligen på klockan. Det har gått fyra timmar nu! Oron sitter bakom ögonlocken. Vad har hänt? Reser sig upp, vandrar av och an över den lilla terassen. Kollar grusgången som leder fram till deras rum för sjuttioelfte gången. Och... där kommer han! Martin!

"Oh Martin! Du hittade hit till slut! Vilket fanskap till taxichaufför. Lyhördhet fanns inte i hans vokabulär."