Lisa inser att hon grubblar för mycket. Hennes rationella jag förstår det, men inte hennes mentala jag. Hon har en karaktär som gör att hon ser orättvisor överallt; snurrar ständigt runt i hennes hjärnas skrymslen.
Det får henne att må oerhört dåligt; mår illa av det. Sänker henne nästan helt ibland. Lägger sig ner i soffan och bara gråter. Snyftningarna attackerar.
Det är inte Lisa själv som är drabbad. Inte så ofta i alla fall. Hennes egna dilemman känns triviala i jämförelse.
Överallt blir hon påmind. Martin tycker att Lisa ska sluta läsa morgontidningen, sluta se på nyheterna på TV, sluta lyssna på radio. Sluta.
Men hon måste få veta, måste grubbla på orsaker, måste försöka förstå. Kan det finnas bevekelsegrunder? Det gör det aldrig.
Stackars kvinna! Det är som att hjärnan fått tuppjuck och inte kan stoppa sina tankar.
SvaraRaderaMen samtidigt, öppna en dagstidning och se eländen långt värre än våra hemskaste texter.
Det skrämmer mig!
"Hennes rationella jag förstår det, men inte hennes mentala jag" -precis så kan det kännas, du har fångat det precis!
SvaraRaderaDet finns tydligen fler i grubbleriträsket...o frågan är: vill vi ändra oss? som sagt
SvaraRaderaEn vacker text, som fångar dagens verklighet bra. Det är svårt att komma förbi alla dessa orättvisor och svårigheter som möter oss varje dag. Precis som du skriver, får vi undvika media, avskärma oss omgivningen för att slippa.
SvaraRaderaKänner igen en arbetskompis i din text. Hon blev tvungen att ändra sig då hon ramlade och slog sig halvt fördärvad. Ibland måste man släppa taget. Bra förslag av Martin att sluta lyssna på media.
SvaraRaderaAtt jämföra sig med andra är normalt, och jag kan inte låta bli att tycka att det är en sund, viktig och riktig reaktion att reagera med sorg när man ser andras elände. Empati, heter det visst. Men visst måste man akta sig, världen blir inte bättre för att man fastnar i tankar om hur eländigt allt är omkring en.
SvaraRaderaBra återgivet i en kort text hur snärjiga tankemönstren kan bli.