Livet gick inte ihop. Ett år tidigare hade Martin tvingats säga upp sin chefstjänst, hans kropp skrek att det fick vara nog nu. Istället lunkade han omkring hemma som pensionstagare i förtid. Den nya villan kostade för mycket; köptes vid fullständigt fel tillfälle. Räntor sköt i höjden, det statliga bolånet blev dyrare för varje år. De halkade efter, alla ören snurrades runt flera gånger, kramades och pressades. Stramades åt, överallt där det var möjligt och omöjligt. Det räckte ändå inte. Behovet av pengar var skriande.
Lisa hade ansvaret över handkassan på kontoret. Tanken gick inte att hejda, den snurrade runt, runt inne i henne. Oundvikligen. Fanns ingen återvändo. Ingen kommer att märka något. Jag bara lånar ett litet tag. Så mycket att vi kan köpa mat. Jag lägger tillbaka det när lönen ramlar in. Före handkassan ska redovisas.
Med skakiga händer hämtar Lisa den lilla låsta röda plåtlådan. Ögonkast kastas till höger och vänster. Ingen som ser. Skärmen framför hennes skrivbord ger henne skydd. Rafsar åt sig femtusen kronor. Hon låter femhundralapparna glida ner i högra byxfickan. Känslorna är motstridiga: lättnad blandad med fruktan. Tillbaka in i kassaskåpsrummet med de brandsäkert isolerade väggarna, drar in den tjocka luften ner i lungorna. Det luktar unket av gammal ovädrad luft och vissnat arkiv.
Det känns lättare för varje gång. Att nappa till sig några stora sedlar går geschwint. Varje gång. No big deal, tänker Lisa. Lätt och luftigt... som bomull. Lisa lindar in sig i bomull. Samvetet göms någonstans långt in.
"Lisa. Jag tänkte att du skulle räkna handkassan idag istället. Det hinner du väl? Eller vad säger du?"
Jättebra, förutom slutet, som jag tyckte var för abrupt. Hade velat veta mer om upptrappningen av stölderna, avtrubbningen av samvete och rationalitet
SvaraRaderaBra beskrivet om hur tankarna kan gå innan man går över gränsen. För något är det ju som driver på.
SvaraRaderaEtt råd för den som behöver låna fram till lön är ju annars att gå och fråga om ett förskott, det brukar sällan vara något problem. Genom att låta någon annan veta om de ekonomiska problemen höjs ju också ribban och risken att man passerar det förbjudnas gräns blir avsevärt mindre.
Jag tycker slutet är bra. Det fungerar som det är eller det kan komma som en fortsättning. Bra beskrivning av den ekonomiska situation som många verkar befinna sig i.
SvaraRaderaBra historia, hur paniken gör att man slutar tänka rationellt.
SvaraRaderaKänns svettigt att läsa om hennes första stöld medan samvetet ännu fanns kvar.Och hur lätt det blir att sedan passera gränsen. Bra och trovärdig beskrivning
SvaraRaderaDu skriver bra! Man blir nyfiken och vill fortsätta läsa.
SvaraRaderaHistorien pekar tydligt på hur fattigdom får människor att göra saker de aldrig annars skulle göra. Det är så lätt att bli en tjuv när det skriker av hunger i magen.
Nu kom jag att tänka på motsatsen. Vad får rikekom människor att göra som de annars aldrig skulle ha gjort?
Kul att du kände igen dig i min berättelse.